Lost in this circle, I don't feel good.
Jag vill stå med horisonten framför mig, jag vill käna att jag har lyckats. Just nu står jag med ansiktet mot ett svart hål, utan slut. Jag känner hur stressen kryper fram, jag känner varje steg. Jag står utan att ha något underlag, jag kan falla när som helst. Min mage vänder på sig, den snurrar och jag kan inte få stopp på det! Jag vill bara känna hur det känns att inte ha ont, för denna smärta, som sprider sig i hela kroppen, den är outhärdlig! Jag vill sova gott igen.
Trots allt detta är jag kär, jag är kär i livet, jag gör inte slut för dessa små problem! Jag har världens vackraste vänner, som jag älskar något så obeskrivligt, ni vet vilka ni är!
100 år gammal bild.
Kommentarer
Trackback
