But it's over now
De första dagarna på Risbergska har vart helt okej. 60 pers intryckta i ett klassrum i väntan på fredag, då vi får reda på våra klasser.
Jag träffade Sophie igår, gud vad vi pratade. Det största samtalsämnet måste vart tiden på Gumaelius!
Och ja, jag saknar Gumaelius mest av allt. Min klass, mina lärare, att man bara kunde vara. Jag vet seriöst inte om jag har kommit på än att vi inte kommer spendera alla klassresor tillsammans längre, alla skratt och gråt. Jag saknar allt så mkt! Alla betydde så j*vla mycket för mig! Jag vet inte hur jag ska klara allt utan er! Jag minns allt, jag vägrar att glömma!
Första dagen i sjuan, då vi satt två och två och intervjuade varandra, jag satt brevid Jonte, åh! Vi hade så kul! Alla gånger man stått upp för någon som inte orkade gå på lektionen. Varje gång vi fuskade på proven.
Åsa: Svea 351, kom i tid nästa gång!
KOMMER NI IHÅG?!
I bussen: What do you want from me?!
åh jag kan inte hålla tårarna inne längre! Jag älskar er, lärare och elever, ni har betytt allt för mig! Tack!
Världens bästa! Så otroligt många minnen <3
Varje liten sak som jag gör, får mig att förstå, att en klass som är så, är det finaste någon kan få!
